Förlossningsberättelse!
Går upp på toa och byter trosor och tar på mig en binda, springer ner till duschen för att duscha av mig eftersom det rann längs hela benen. Efter duschen ringde jag till förlossningsavdelningen så fick då en tid vid 09:00 i Karlskoga eftersom jag inte hade några värkar just då.
Efter en timme börjar jag känna att svaga värkar startade.
Vi åkte in till det och då fick jag ge ett kissprov och ligga så dem fick ta en ctg-kurva. Barnmorskan vi har då heter Annelie och är jättetrevlig, hon försvinner ett tag och när hon kommer tillbaka kollar hon kurvan men jag har oregelbundna värkar så hon tycker vi ska gå ut på stan i två timmar så det gjorde vi och åt och så. När vi är ute känner jag att värkarna tilltar så vi åker tillbaka till sjukhuset runt 13:00 och blir kopplad till ctg-kurvan igen men samma visa igen värkarna är starkare men inte regelbundna. Nu kom det vi fruktade över, ”vi tycker ni ska åka hem för man vet inte hur lång tid det kan ta”. Vi blir nervösa eftersom vi ändå har 40 min tillbaka igen om det skulle bli värre men vi gör som dem säger och åker hem men nu känner jag att värkarna är kraftigare än innan.
Väl hemma vid 15:30 lägger jag mig i sängen och vid 17:00 har jag sådana värkar att vi ringer in och berättar att värkarna kommer med 3 min mellanrum och att jag har jätteont men hon tycker vi ska stanna hemma ett tag till.
Så jag ligger där med en stark smärta, nästan helt borta när Daniel tillslut säger att nej nu måste vi åka in du har ju så himla ont. Jag ringer in igen och säger att vi kommer nu för jag orkar inte detta mer.
Så vid 20:30 så kommer vi in till kga igen efter en helvetes bilfärd, då är det en annan barnmorska som tar emot oss och frågar hur det går och allt. Sedan går dem ut igen, tillslut får vi ringa för jag har så himla ont då kommer två stycken in igen och frågar ytterligare hur det går.
Varje gång dem kommer in så tvekar dom att kolla hur mycket öppen jag är eftersom vattnet hade gått. Men till slut efter mycket tvekande så kollar hon och jag är 5 cm öppen när jag kom in. Hon säger då att hon blev glad att hon ändå kollade. Hon frågar om jag vill ha någon bedövning och jag väljer då epidural.
Barnmorskan försvinner och efter ett tag kommer hon in med de skiftande barnmorskorna och narkosläkaren som ska lägga epiduralen. Dem lägger den och jädrans va det sved och mitt i en värk också men jag låg på sidan och dom höll i mig lite så kunde inte rulla runt och ha mig.
När epiduralen väl börjar värka är det verkligen värt att ta den för man känner knappt värkarna alls utan det enda man känner är trycket nedåt.
Barnmorskan kommer och kollar till mig flera gånger och till slut kollar hon hur mycket öppen jag är och då är jag 9 cm öppen. Hon försvinner och kommer sedan tillbaka och då har trycket nedåt ökat kraftigt, jag har nästan krystvärkar.
Nu börjar dem förbereda sig på förlossningen och plockar ihop lite saker och så, helt plötsligt kommer en krystvärk och det finns inget annat att göra än att hänga på. Dom säger efter 10 min att dem ser hans huvud och hans hår vilket gör en lycklig. Krystvärkarna höll på i 40 min innan vår fina kille var ute, Jag tittar på Daniel och han har tårar i ögonen.
Jag får upp han på magen och han harklar och har sig så tillslut får dom gå iväg med honom för att ge han syrgas, så Daniel följer med.
Jag passar då på att fråga om jag sprack nå och då berättar hon att hon var tvungen att klippa så nu var det dags att sy ihop det igen, dem är så snälla och berättar vad som händer med lillen och berättar vad fin han är och allting så tillslut kommer dom tillbaka med honom när han andas lite bättre så då ska han få lite mat!
Efter någon timme själva blir vi flyttade till familjerummet där vi stannade i 2 dygn innan vi åkte hem :)
